”It takes sunshine and rain to make a rainbow” – Dag 90 av 365

Häromkvällen hände något som gjorde hål i mitt mammahjärta men jag vet att det bara är början. Världen är inte alltid öppen eller tillåtande. Världen kan vara väldigt hård, kall och dömande när man väljer att vara den man är, bryta mot normen och gå sin egen väg.

Charlie springer gråtande till sin storasyster och berättar om en incident med en kompis. En kompis han tycker sådär extra mycket om vars ord därför givetvis sårar mer än andras, på skolgården, random kids som har åsikter. Deras ord skakar han av sig men inte när en när och kär uttrycker saker som gör sönder honom inombords. Jag hör honom från nedervåning. Hans hjärtskärande gråt, besvikelsen i rösten över att någon han tycker så mycket om inte accepterar hur han tänker och känner, accepterar den han är.

Vi sitter länge den kvällen Charlie och jag, ihoptryckta i soffan, kramandes och stundtals rinner tårarna ner för hans kinder. Charlie gråter inte ofta, är trygg i sig själv och en tuff unge så när han visar känslor på det här sättet värker det inombords. Älskade unge – jag önskar så att jag kunde skydda dig från omvärlden men det kan jag inte. Det enda jag kan göra är att fortsätta stärka dig i att vara den du är, stå upp för din rätt att vara precis vem du väljer att vara oavsett vad normen eller andras åsikter säger.

Jag kan inte ta bort smärta, kommande utmaningar eller vägval mina barn måste göra men jag kan envist fortsätta tala om för dem hur jäkla bra de är PRECIS som de är…och jag kan lugnt och tålmodigt förklara att det som är annorlunda är svårt för vissa människor. De är inte onda eller elaka för det (ja, det finns dem också men de är undantag) utan bara förvirrade eller rädda.

Min familj är en regnbåge i alla dess färger och just den här kvällen tittade Pär jag på varandra med sorg i blicken och sa nästan samtidigt ”hur kunde det bli så här”… att just våra ungar ska behöva gå igenom så mycket smärta. Är det gener, biologi eller miljö? Inte en aning men jag tänker ofta att det finns en mening, att just jag fick bli deras mamma. Det finns en mening…och jag har fått en viktig ärofylld roll att vägleda, älska och finnas varje steg på vägen…Det är tårar men också så mycket glädje och lärdomar i svåra livsprocesser och jag är ödmjuk inför allt som livet sänder i min väg för det gör mig till en bättre människa.

It takes sunshine and rain to make a rainbow

Jag är glad och tacksam för att det är som det är men önskar tunga stunder att situationen hade varit annorlunda endast och enbart för att det gör så fruktansvärt ont att se sina barn lida…Men samtidigt, hur kan jag önska det utan att samtidigt berövas deras fantastiska personligheter och själar. Nej fan heller – tack Gud eller vem det nu är som bestämmer och styr över vilka som föds till den här planeten. Tack för att de här tre guldkornen kom just till mig.

Kramar från coachen ❤

It takes sunshine and rain to make a rainbow - dag 90 av 365
My crew och de absolut bästa människorna jag vet på denna jord. Så mycket kärlek, personlighet, talang, envishet och styrka i de här tre. Foto: Anki Ström

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.